Som i en barnbok
Berättar jag om pojken som var som dom andra
Men krasst sett, var han lite stel på ett mjukt sätt
Inte på något sjukt sätt
Han var me i lekar och spel
Men han blev aldrig riktigt utsedd
Aldrig steg två, men alltid steg ett - ett steg
Feg-deg, bakad för första led, stridssed
Fostrad av kvinnan. Tyglad utav hudsved
Som fruktansvärda lådor utan slutsteg
Ta honom för en dumdum ta honom för ett litet fån
Ta med dig strömmen när du går
I ensamt majestät står han ensam kvar
Med en ensam tanke i en välfylld sal
Han ligger på marken till huden blir knottrig
Asfaltens märken får hans tystnad att bli talrik
Välsignade tystnad
Som vände upp och ner på allt han sa
Och dämde upp detta hav
Med varierade invånare men med andarna medräknade
Har ett mycket högt invånaretal
